Hej igen!

Egentligen skulle jag kunna fatta mig mycket kort. Om allt. För jag tror att alltings allt har samma kärna och utgår från samma princip. Jag vill "bevisa" det för mig, i det sätt jag väljer att leva på, att det ska visa sig då, varje dag, i utspillt kaffepulver och i politiska debatter på tv. Det står förresten redan skrivet någonstans. Inga fler vishetsböcker behövs, inga quotes om klokhet och kärlek v.s idioti. För nog vet vi redan innerst inne vad som är gångbart i att vara människa. Det handlar sällan om pengar och stora studsmattor på välklippta gräsmattor i belånade hus i trygga bostadsområden med låg kriminalitet, men oftare om de små tornadoliknande virvelstormar som fallna löv kan bilda längs vägen där du går. Och att du lägger märke till dem.

Ja, det går att gå från att veta väldigt mycket, till att tro sig veta mindre och inte sällan handlar det om personliga erfarenheter på insidan av jaget. Som om att min hjärna har blivit knäpp? Som om att miljarder människor världen runt verkligen är knäppa? Som om jag inte har ifrågasatt mest av alla? Letat argument, vänt på stenar, stirrat mig blind och tänkt, hur länge kan jag vara här utan att blinka? Tillslut gick det inte längre. Jag blinkade och plötsligt såg jag. I själva blinkningen, när allt blir svart i en upphackad sekund. Då.

Hej då och välkommen.